...ungefär på samma sätt som första gången jag blev bjuden på basturökt skinka eller blev förförd och upplevde mitt allra första...

...den här blyertspennans udd går jämt av. Kan det bero på min erotiska pennvässare, dåligt pennmaterial eller en skakig hand tro?

Älskogsmöte, var det ord jag for efter förstår du vännen. Ja, det minns jag. Eller rättare sagt, jag tror att jag minns det precis så som det var, med omständigheterna runt ikring och så vidare.

Men jag minns inte min andra bok. Det känns litet märkligt. För jag minns inte den första filmen jag såg som femtonåring på en biograf. Så vitt det nu inte var den där danska filmen förstås.

Men det kunde precis lika gärna vara filmen 'Slaget om Storbrittanien' i en liten biograf i finska Hangö. Inte för att jag vet om det finns fler Hangö, men för den som inte vet var Hangö ligger, exempelvis i Finland, så är det beläget just där, i södra Finland. Just den filmen är väldigt spännande, men som så ofta med krigsfilmer så är den delvis dokumentär, inte helt och hållet påhittad naturligtvis.

En annan konstig sak är viljan att göra saker med eftertanke. Det betyder i egentlig mening att tänka före, efter. Eller tänka efter före. Ja, vem har väl sagt att människans logik nödvändigtvis måste vara logisk? Det där första om eftertanken, det är förstås en paradox och för en älskare (av paradoxen) så känns det en smula delikat.

Frågan om man har tid eller inte, det är också en sådan där delikat sak. Var har man den där tiden någonstans? I byxfickorna eller i ett av hjärtats hemliga rum? Hur gör man för att ta sig tid, finns det ett apotek där man hämtar tid på recept? Ja, och vem sjutton skriver ut recepten?