Vid en tummad busshållplats
står människor
människorna
människorna
människorna

gråa skuggor
med en knapp antydning till liv
och väntar på att allting skall börja


Livet
Livet
Livet
eller kanske till och med Döden


Nyponbuskarna i rabatten bredvid
färgexploderar i dans med saxofonsolon
och berusande doftsensationer

men människorna märker det knappt
för de tror alltid att livet väntar först runt kröken
på tvärgatan bredvid den där närlivsbutiken
åtta kvarter bort
eller någonstans bortom det där skenet i horisonten
Nangijala kanske?

men aldrig här
här kan väl inget leva?
här kan väl inga barnskratt höras?
här går vi bara och väntar

och allting är antingen
fem minuter för tidigt
eller sju minuter försent


i dessa otidstider