Vackraste, älskade så långt borta. Tystnaden är så långt bort som vi kommer. Schhh.. Jag bor där nu. Livet är vackert hos oss, visst är det så. Jag är som kollibri fåglar som står stilla i luften, så vansinnigt bevingad, längtans åtrå där borta, tänk att vi har samma temperatur när vi suger vår friska nektarDu är längst bort i ledet och snart är du fri från mina visioner. Önskan.Jag drömde en dröm om en dröm om där vi är där vi är i drömmen. Jag vaknar ofta med en känsla av overklighet Livet är så ljuvligt och ibland lite sk..rämmande, Kära du tiden.. går plötsligt så fort. Vindar ger mig andetag som fylls. Priviliegerat rum i tiden. Promenad längs den långa piren, ni där, jag här. Njuter. Allt glider fram i maklig fart, livet och jag styr. Jag har ännu ett mål till mina mål, att leva på en pressad och lagrad vinranka, en kultur i svala källare. Andas vid mitt hav. Jag går sen bland knakande grenar, sätter mig ner i den domnade dimman. Berusande. Osynlig längtan, någon annan skulle någon säga frihet. Vilken ton,vilka anslag har ni önskat av mig. Kanske vill ni lyssna till en sång? Den andas..dig. Hjärtslag.Pulserande. Riktigt vackert. Vacker liksom du. Precis som de ständiga ljudet av cikadornas sång - alltid osynliga- men endock hörbara.