frustrationen biter tag i mig
jag skriker för att
springa där ifrån
jag vill inte längre vara
den där flickan
fast det egentligen
borde stå
kvinna
jag har försökt
men jag kan inte
tillfredsställa mig själv
på det sättet
som du gör
jag kan inte vara
mig själv
när jag inte är med dig
du gav mig allt
men tröttnade
någonstans på vägen
och där
står jag kvar
med kylan som
biter mig hårt i kinden
utan dig och
tillintetgjord
lika existerande som
en maskros i vinterkylan