-        Jag åter speglar mig själv bland is blommorna på fönster på en kunglig teater där mitt emot en för en framför mig passerar en gammal kärlek i skuggornas minne, sol nedgång drömmar går skriker och bara grälar till den ombytlighetens port.

När stop faller ridån.

men ingenting som skrämmer mig mera, jag är törstig av kunskap, inte mer illusionen av en magisk spegel som otrogen en gång i tiden du var medan plockade mina tårar förvandlade till salt droppar som dansade i Gagnef stil.  

 Silver Kvik droppen visade för mig underjordiska tunnlar vägen där älskarinna bor, då önskade jag dö mellan dina ögon i förvirad kärlek första akt.

Jag önskade ser dig till levande ljus hur kysser dagens nya galna kaffe flicka. Jag önskade dö med minerna i behåll.

Jag har dem i en glass burk utan lok och två delar tiden rinner i sand jag kan sprida och fördela till vem som helst under kristallkronors tända magiska strålar men ingenting kan jämföras med dina blickar osaliga ande.

 Du är vacker precis som då, trotsalt dina fingrar skramlar som is tappar på husets lutande tak.

 Just Nu vandrande moln kastar en tröstande tår utan att veta vad jag pratar om när själen går utöver.

Då hjärta vild slår och tecken av en början på en annan dag som sätter spratt och strul frånstart men som går i lycklig uppfyllelse.