Vi var vilse och famlade
i kärlekens töcken.

Det kom en chans och
och vi tog den.

Först trevande och osäkert
men vi växte.

Labyrinten ledde oss till
samma väg.

Nu viker jag aldrig från
din sida.

Där vi inte går finns
bara tomhet.

Jag lyssnar på våra tavlor
som vi målat tillsammans.

Att man kan måla så vackert
utan pensel
utan duk
utan motiv.

Vänder mig emot dig
omfamnar dig.

Jag är hel mig fattas intet.

Härifrån till evigheten.