sitter här

helt ensam

i mörkret
bland alla skuldkänslor

tårarna faller


hela dagen
hela dagen har jag skrikit
gått runt
slagit sönder saker
gråtit
dödat en massa människor
skrikit ännu mera

och ändå

ändå är jag ensam


osynlig för allas ögon

ingen hörde mina skrik
ingen hörde krasandet av saker som gick sönder
ingen hörde skriket av människorna jag dödade
ingen såg mina tårar
ingen hörde mina plågande skrik


ingen såg mig


jag är osynlig,
så otroligt osynlig


jag är bara en illusion i min egen hjärna
jag finns inte för dig
jag finns bara för mig själv

om nu ens det..