Vissa dagar är livet så kallt
på stadens gator och torg
ingen som ler
ingen som ser
sorg dödar bara fler och fler
Vi, vi lever i den
tysta massakern
som förtär oss alla sakta men säkert
Igår, då låg jag i trygga armar
nu står jag ensam
bland hundratal
och slocknar
som ciggaretten vid min fot
Igår var livets planer klara
men nu är jag förlorad
nu är förvirringen total
ett ruttet system som väljer
vem som ska få finna lyckan
och vem som ska falla undan
vem som vinner och
vem som förlorar

Döda blickar längs asfaltens
mörka gränder

Jag borde vara hos dig
jag borde visa att du
är den underbaraste
men istället står jag ensam
i kölden
bland hundratal
och mördas bit för bit