Sexism kan drabba vem som helt och kan också
orsakas av vem som helst. Den som sysslar med
mobbning och personsabotage, det brukar handla
om att personen ifråga har dåligt självförtroende

och behov av att utöver bekräftelse, även ett stort
behov av att ge efter för sina impulser. Sådana
impulser som har med tanklöshet att göra. Kan
som en sådan individ i och för sig vara psykopat

och som sådan ha svårt att sätta sig in i andra där
människors känsloliv. Men det behöver inte vara så.
Det finns många människor som i egentlig mening
inte kan rå för vad de tar sig för med. Det beror mest

på att de är dåligt informerade om hur en del andra
människor kan uppleva hur det är att bli mobbad,
förtalad, kränkt, få stryk eller liknande. Tyvärr är
det så att det är, som många under årens lopp har

talat om, en hårfin skillnad mellan den civiliserade
människan och djuret människan. Eller rättare sagt,
människan är ett djur. Bara att vi kallar oss för sådana
människor och kräver av varandra att vi skall vara

civiliserade. Vem som helst kan ägna sig åt sexism.
Vem som helst. Eftersom det handlar om psykologi
och vi är alla underställda just psykologins regler,
det vill säga känslolivet. Det är intressant att dessa

människor får för sig att mobbing och liknande som
beteende skulle handla om att bara sjuka människor
ägnar sig åt sådana här saker. Men fullt friska individer
till människor sysselsätter sig också med att pika och

kränka andra människor. Det som skiljer sig mellan
människor är dels förmågan att sätta sig in i hur andra
människor fungerar och hur folk fungerar i gemen,
liksom en själv också. Dels i vilken grad som saker

och ting tar sig ut. Man måste informera om sådana
här saker, på ett sätt som fungerar. Information som
fungerar fel, är förstås dålig information. Att det skulle
vara ett hot mot demokratin, hjälper väl inte alls som

information. Eftersom det ingår i demokratin att ge
uttryck för sina åsikter. Jag håller inte med många
som vill påstå att det är ett slags isolerat problem.
Det är ett missbruk och som missbruk beror sådant

naturligtvis på att missbruk har sin rot i känslolivet.
Alla kan ägna sig åt det dåliga eller goda beteendet.
Man kan ju förstås föreställa sig att människan från
början är så kallat god eller så kallat dålig. Som om

det fanns människor som inte var det eller det andra.
Alla människor har ju ett känsloliv och kan alltså göra
på det ena eller andra sättet bara för att de reagerar
på saker och ting just känslomässigt. Så information

om vad som händer när man beter sig på ett visst sätt,
det är en framkomlig väg. Folk behöver få upp ögonen
för vad som händer om man ständigt och jämt bara gör
saker av ren tanklöshet, på ren impuls. Sådan är inte du?