Himlen är tom, det finns ingen där
Små moln flackar omkring, letar efter något att hålla fast vid,
Söker med blinda händer i tomheten, efter något som inte finns.
De svaga söker de starka,
Men vad händer om det starka inte finns?
Om det starka har lämnat oss?

Det stora svek oss.
Kastade oss splittrade ner från himlen,
och krossade oss mot jorden, den kalla jorden.
Och sedan, när vi åter försökte resa oss,
Så kastar Han sitt ansvar på oss.

Vad är vi skyldiga Honom?
Den stora himlen som lämnade oss,
Kastade ut oss från vårt paradis,
Våra luftiga salar nära stjärnorna,
Och sedan ner, ner, ner på en kall, hård jord.

Vi är ensamma här,
Det finns ingen hjälp att få.
Himlen är tom, och kommer aldrig befolkas mer.
Vi knackar, men får inget svar.
Vi står övergivna vid himlens portar.