Sitter i ett rum och dricker kaffe, funderar på vad nästa text ska handla om. Ska den vara sammanhängande eller inte? Ibland går man över gränsen och skriver fladder, jag gillar inte ens dadda. Men varför skriver man en dadaistisk text? För att provocera, eller för att man inte orkar skriva något seriöst? Jag tror mer på det första, man väcker känslor, vissa säger att det är riktigt bra, andra säger nej. Vissa är ironiska andra ärliga.

Nu ska jag lyssna på Led Zeppelin och dricka mer kaffe.