Kom våren och ta mig med
och bjud mig in en stund
till din vackraste lund.

Du behöver inte säga så mycke
bara du vecklar ut ett smycke
med dina vackraste växter från ditt stycke:

Då från silvervit hartass, ja sälg
där den mjukaste finaste välg
en smekning för kind som för öga
och ta nå´n kvist från björken den höga
och blåsippa och vitsippa och blåbärsris
och de finaste bara ta och tussilago och
adonis, måste vi ju också ha
och liljekonvalj och liten viol
men bort med allt löv ifrån ifjol
och lägg sen detta i min kjol...

Så binder jag allt till en krans
till Min Vän som en gång fanns
alltid till hands och lägger den
i hans minneslund. Ja jag vet att där finns strax
intill röda näckrosor världens vackraste fägring
men detta är ju bara tal om en kort belägring
de kan till och med säga att allt var bara en hägring!