Det enda jag kan säja är: Jag VET att det finns en god och kärleksfull Gud, bakom alla dessa dimmor av lögner, illusioner och skit som vi och mörka krafter skapar. Strax bortom våra abnorma egon lyser ett varmt och sant ljus... Jag VET det... för jag har varit i det svartaste helvetet, och mitt sanna jag har varit utslaget i den djupaste själens koma... och så åkallade jag Gud; och jag fylldes av ett ljus inombords, och kände en värme genom hela kroppen... och en klar stark röst inom mej sa: "Var inte rädd Johan, jag älskar dej och jag ska alltid finnas för dej och hjälpa dej; DU kommer antagligen att ibland eller ofta lämna MEJ, men jag kommer ALDRIG att lämna DEJ!"

Och jag kände en så skön spirande frid och glädje inombords. För första gången på många många år så kände jag mej trygg, levande, med en sann identitet... och veckorna gick, och min livslust och mina drömmar växte...

(Detta hände på sensommaren/hösten 1987 när jag var 22 år gammal/ung, och jag ska väl säja också att jag hade oerhört mycket hjälp utav en ängel i människoskepnad; en VUXEN kvinna, också hon Gudstroende; tillsammans med henne hade jag mina bästa dagar i livet... tillsammans med Gud så var vi ett mycket vackert kärlekspar; en mycket stark själslig pakt... vi älskade, grät, skrattade, njöt, rasade ut vår vrede, och framförallt: skapade våra dagar med livsglädje... och vi var rätt så lika dom som Gud ville att vi skulle vara: vi blev alltmer OSS SJÄLVA.)