Han blundar, han drömmer.
Drömmer sej bort till de dagar han haft med henne.
Han ler åt det som han då tyckt vart så speciellt
det som nu är en vardag.
Sen så rinner det sakta ner en tår.
En tår för att hon sårat honom så.
Hon gjorde det som ingen vill veta av.
Hon tog honom för givet.
Respekterade inte hans ord.
Lyssnade inte på hans skrik.
Hon bara gjorde det sen så var det slut.
men varför vill han inte glömma?
Nej han minns bara det fina. Alla ord å viskningar i hans öra.
Nej men det är slut en sådan som hon är inte värd
något så fint som han faktiskt är!