Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Detta är ingen dikt eller någon form av poesi. Ren avskrivning bara.


Utan dig, med er



Hur mycket klarar en människa bära

utan skavsår och svära




Nej så tänker jag inte att börja.



Men att kärleken är blind det vet de flesta om.
Att man blir såhär högt över öronen förälskad!
Man har funnit sin största lycka i hela världen känns det som.
Man har funnit den som gör det lite mer värt att ta
sig igenom den fruktade vardagen.
"Jag klarar det för jag har dig"


Men vad händer när din lycka försvinner?
När ditt ljus i mörkret slocknar?
Hur hittar du rätt utan din kompass?

Hur klarar man av det?


Jag har förlorat min glädje och en stor del av mig själv.
Jag vet inte hur jag ska göra eller hur jag ska ta mig igenom det.
Jag kan inte äta, kan inte sova. På fyra dagar har jag tappat
3kg och inte varit annat än en zombie. Jag har bara funnits.
Jag skriker och ber om att detta bara ska vara en ond mardröm.
Jag är livrädd för att vara ensam för då har jag inget annat att
tänka på än just det och jag orkar inte gråta mer. Min hud under
ögonen har torkat ut och blivit röda och dras snart bort av allt torkande.
Men jag har mina fina vänner som försöker att hjälpa mig så
mycket de kan med att få mig igenom dagen med ett
så stort leende på läpparna som möjligt.
Utan dem hade jag gått sönder. Jag hade stängt in mig och
krupit ihop och bara tyckt synd om mig själv.
Jag hade inte fått komma ut i solen eller fått deras famn att
krypa upp till. Jag hade inte fått dänga dem i tvspel jag aldrig
spelat. Jag hade inte klarat mig.



Jag har världens bästa vänner och utan dem hade inte jag tagit mig igenom
en minut. Svår tid eller inte.




jag behöver hjälp

jag har hjälpen

jag behöver den




,




Fri vers av Jossse
Läst 154 gånger
Publicerad 2013-03-08 16:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jossse