Mors lilla Olle genom livet gick och jag tror inte han hade solsken i blick för ingen blir lycklig utav att gå i skogen, folk säger att ren luft renar själen men jag känner att det enda som kan rena mig är vodka, vin eller mittemellan men det kan jag ju inte dricka varje dag, kan inte äta varje dag heller, eller jo, det kan jag, men jag får låta läpparna små utav bär vara blå, eller utav kölden kanske och ibland tänker jag att det vore bäst att sluta men det är ju så ångestbefriande, urholkande, urgröpande men så kommer tankar som att vem vill egentligen ha en brud med härdad hals och vem vill egentligen ha en brud utan far, en oäkting och vem vill ha en brud som är så jävla feg som jag och varför kan du inte höra av dig när du ändå varit i mig och fortfarande är det?

Jag kan bara anta att jag fortsätter implodera och tillslut blir ett svart hål av tomma tankar. Suger energi ur omgivningen- blir tillslut ensam.