det är så svårt att skriva när allting står still

för trött för att lägga märke till vackra detaljer,

kunna analysera, formulera

när huvudet är tomt på ord och känslor



och alla försök till pessimistiska skildringar av livets hemskhet

eller patetiska försök till att romantisera det förflutna

får mig att drunkna i någon slags dubbelmoral



skrivandet är ett utmärkt sätt att uttrycka känslor, jo visst

jag försöker

gör ett desperat försök till att krysta fram någon form av emotionell förändring

men jag känner inget alls





för det mesta så förblir pappret blankt.