Så jag har kämpat med den verkligheten
Och jag har levt mitt liv som i en dröm
Och jag har undrat vem som faktiskt vet, men
Sedan frågat inget mer och allting glömt

Som jag finner att de flesta gör
Så förtrollas jag av enkelheten
Medan marken skakar under foten
Spräng bort jorden, allt för mänskligheten

För att snabbare kunna göra det
Som alla vi ifrågasätter
För att yngre undra vem som vet
Och ligga sömnlös många kalla nätter

Världen vilar, rastlös, på toppen av ett berg av sot
Av koppar, knivar, saxar och stål
Och jag ligger, sömnlös och ingenting kan råda bot
Jag sväljs utav ett elektriskt svart hål

Och jag snurrar runt i oändligheten
Och jag dör som alla omkring mig gör
Och jag inser att ingen riktigt vet, men
Jag inser också att det enda vi gör är förstör

Det kryper smådjur i kloakerna
Och svarta moln av fåglar flyr från oss
Det flyter lik här, bland kajakerna
Men ingen stannar, ingen kommer loss

Alla följer strömmen, här i underjorden
Här har jag gömt mig från en skadad sol
Liksom jag krupit under de dukade borden
Och andats klor i barnens ledsna pool

Och aldrig förstått varför jag gjorde så
Men alltid klivit av och stigit på
De under mig, utav ren respekt
För en värld som gjordes så perfekt

Himlar som exploderar, fulla av färg
Världar som glider av kanten på berg
Och alla går vidare, lika – detsamma
Barnen blir föräldrarna – som pappa och mamma

Och alla förstör vi allt som vi gör
Det som vi gör är det vi också förgör
Och alla så hör vi hur fåglarna gråter
Men vi bryr oss inte och vi vet hur det låter

Och sen undrar vi varför saker är som de är
Varför vi existerar, men inte alltid finns här
Jag undrar inte, för jag har sett hur det går
För de som undrar över saker som ingen förstår