Isbild

I den vita rymdens kristallers tystnad
går jag ljudlöst över isen

Stannar tvekande inför universums oändlighet

I den enorma tomhetens vithet
Lyfter jag sakta den tunga isborren

Pressar med all kraft
Som kroppen förmår

Skruvar
Tvekar
Lyssnar

Isens motstånd är obändigt

Likt äggskalet mot vitan
Ger den inte vika

Plötsligt under den glasklara isen
Som speglar himlavalvets renhet

Strålar mitt eget ansikte
Fram ur djupet – genom isen

Jag kommer inte igenom

Ser in i min själ


Bodil