Varför inte ta varann i hand,
och gå till ett fjärran land?
Varför inte bara gå och plocka,
på allt det som oss locka?
Varför inte bara vara,
istället för att flyga och fara?

Kom och ta min hand,
ta mig till ett fjärran land.
Där endas vi bor,
och där du kan tro.
Tro på en lycka,
som är lätt att smycka,
i siden och sammet.

Kom och le med mig,
Du som är min fe, le, le.
Kom och skratta,
På min lilla gräsmatta.

Nu är nog resan slut,
Tåget som säger tut.
Vem vet vad som finns bakom nästa hörn?
Låt oss se, ta min hand.
Och ta mig till ett fjärran land.