Jag kallar mig kristen.
Du kallar mig trångsynt.

Du sätter en stämpel på mig
placerar mig i ett fack
och bestämmer dig för hur jag är.

För hur jag tänker, tycker, handlar.

Du spottar på de fördomar du bestämt att jag har
och föraktar mig för att jag förmodligen ser ner på andra.

Jag kallar mig kristen.
Du kallar mig trångsynt. 

Du tror att du är bättre än jag.
Att jag är lurad, 
medan du sitter på sanningen.

Du fnyser åt värderingar som du inte bryr dig om att ta reda på om jag har
och frustar om att jag inte har någon respekt för dem som tänker annorlunda.

Du har bestämt hur jag är
efter att bara ha sett korset som hänger kring  min hals.

Och ändå är det du som kallar mig trångsynt.