Kedjerökar fast jag egentligen inte röker.

Telefonen ringer. Räddas av ett samtal. Höll på att göra någonting dumt. Hans nummer är fortfarande kvar i min mobil. Rom har den effekten. Det är staden jag vill upptäcka med dig.

Sitter på en bänk på piazza st. Maria Libertrice. Gatulamporna kastar gult ljus över de tomma parkbänkarna. Barnen gungar i lekparken och buss nummer 178 kör förbi. Det är varmt ute fast än att solen har gått ned och klockan är 22.16.

Musikern från i fredags sitter på en bänk lite längre bort. Den här gången inte full. Kanske är han bara excentrisk. Svårt att säga. Amore, music comes from within sa han och spelade luftgitarr liggandes på bänken.

Jag tänker att Rom är pizza, espresso och otaliga flaskor kolsyrat vatten. Rom är solsting och att dö av värme, morire di calore. Rom är sexuella trakasserier på tunnelbanan. Rom är att åka vespa genom natten och att se ett upplyst coloseum längst vägen. Rom är kaffe och croissanter. Bröd i alla dess former: panino, terramezzina, ihåliga, torra, goda. Rom är ihärdiga män som skickar flera sms på rad och som ropar på en längst gatan som om man vore en liten kattunge. Kiss, kiss, kiss.

Rom är skräcken för att vara ensam samtidigt viljan att bara få lite lugn och ro. Rom är frågan "di dove sei?", Rom är proteinbrist och skoskav. Rom är dansken Paul och tantrasex. Rom är Daniele, Andrea, Luca, Stefano, Mateo, Carlos och en söt fransk pojke vid namn Davide.