Jag minns att jag kände mig äldre med dig.
Trött.

Jag minns hur jag dog,
en dag i taget,
med mitt hjärta bultandes i min hand,
utsträckt mot dig.

Hur du fäktade bort det.

Hur jag accepterade
min död hellre än din.

Att jag stod upp när du såg på,
men låg döende på marken när du tittade bort.

Jag ville så gärna ge mina tårar,
så som du gav dina.

Och du såg dom, det vet jag, du såg mig.
Men det var lättare att låtsas som att det regnade.

För du la ditt huvud i mitt knä,
du såg på mig med bedjande ögon.
Du tog min darrande hand
och bad om att få låna det sista hopp jag hade kvar.