Ja............ men i vår kultur så eftersträvas och hyllas ett liv och leverne som har så få UPS & DOWNS som det är möjligt; Trygghetsnarkomanins lugna, städade, fina, smärtbefriade och alltid harmoniska tillvaro. Och råkar man bli deprimerad eller om man är väldigt glad och lycklig så att man går och ler mot människor på stan, då räknas man som underlig, abnormal och sjuk. Läkemedelsmaffian har sina kranar påvridna på fullt ös med psykofarmaka och jublar över en guldålder utav inre, själslig och psykisk nöd; för det är ju naturligtvis fel på alla dessa sjuka människor; nåt fel med biokemin i deras hjärnor. Samhället och dess kultur och etik är det ju inget fel på. Människorna runtomkring dom sjuka är det ju heller inget fel på. Flera hundratusentals människor går omkring och är neddrogade, biokemiskt manipulerade och svikna, men psykiatrin tycker att det är så skönt med dessa patienter, för dom är ju så lugna och lätthanterliga, fina och medgörliga.       1500 personer tar livet av sej varje år Sverige, och med allra största sannolikhet är en hög andel utav dessa människor patienter inom psykiatrin som inte får den vård och hjälp som dom skulle behöva; T.ex. en fullgod psykoterapi, kanske en blandning utav kognitiv och psykodynamisk terapi som får ta den tid som behövs. Samhället är inte byggt för att passa människorna, utan människorna ska anpassa sej, ändra på sej, ge upp sin integritet och värdighet och kompromissa bort sej själva tills självkänslan och livsglädjen är så låg att det är väldigt skönt att dricka sej full på helgerna och glömma skitlivet under vardagarna och få öppna den där livsviktiga känslomässiga nödventilen och få skälla ut eller klappa till någon som är ännu svagare, eller nån som är stark och mår bra. Det Sanna Livets Kärlek Lyser I Mörkret Och Mörkret Har Inte Övervunnit Det, fast att det verkar så.