Sverige är ett rasistiskt land. Ett land som är fullt med främlingsfientlighet. I tidningarna skrivs det hela tiden om rasistiska partier och utländskar som är förtryckta. Vi kan hela tiden läsa krönikor från invandrare som har blivit orättvist behandlade pågrund av sitt ursprung. Vi har kineser på våra godispåsar och vi har svarta dockor i vår julkalender. Det måste ske en förändring. Vi måste få bort dessa fördomar ur vårt samhälle, vi måste tysta ner rasisterna, vi måste se till att dem inte får någon makt över samhället. Gör vi inte något snart riskerar vårt välfungerande samhälle att kollapsa.
Vägen till ett samhälle utan främlingsfientlighet är att hela tiden motbevisa partier såsom Sverigedemokrater. Vi måste informera människor om hur invandringen faktiskt ser ut. Vi måste visa samhället olika statistiker så att människor förstår att Sverigedemokraterna ser på saker och ting med fördomar och inte alltid väger fram det väsentliga för ett välfungerande samhälle. De vrider och vänder på siffror och får något att se ut som något helt annat.
Vi måste se till att invandrare som på något sätt känt sig kränkta når ut till samhället med sina berättelser. Jonas Hassen Khemiri är en som har berättat om sitt liv och sin uppväxt. Han skrev en personlig krönika i DN den 13 mars år 2013 till Beatrice Ask. Han skrev om hur han under sitt liv blivit bemött på ett illa sätt bara för att han är utländsk. Han var tydlig med hur svenska samhället har förnedrat honom och förtryckt honom pågrund av att han inte ser svensk ut. Han har försökt få människor att förstå vad det innebär att vara utländsk och möta människor med rasistiska åsikter vardagligen. Han har bidragit på ett bra sätt för att öppna upp samhällets ögon i denna svåra samt så allvarliga fråga.
Ändå kan jag inte låta bli att undra ibland, är det ”rasisterna” som har rätt? Är de inte rasister utan bara vanliga människor som har insett att invandring kan vara ett problem? Handlar det inte om att de inte tycker om folk med annan bakgrund utan handlar det om att de faktiskt anser att invandringen ställer till det i vårt samhälle och att vår inställning kan leda till stora problem i framtiden?
Felicia Lindell skrev krönikan ”Nej till mångkultur i skolan” på avpixlat år 2012. Hon skriver om hur det mångkulturella skapar problem i skolan. Hon skriver om hur vår svenskhet anses mindre viktig än andras invandrarbakgrund. Hur man förlöjligar vårat kulturarv. Hon tar även upp att i invandrartäta orter har svenska elever övergått från majoritet till minoritet. Hon skriver om att svenskar har fått flytta från sina hemorter för att de blivit utsatta för trakasserier av invandrarbarn, men det har ingen brytt sig om. Det är inte rasism, och därför inte heller lika allvarligt som om det hade varit tvärtom.
Jag är förvirrad. Jag kan inte komma fram till om Jonas har rätt eller fel. Jag vet inte om det Felicia säger faktiskt är verkligt. Jag kan heller inte komma fram till om invandringen är bra eller inte. Överallt är det folk som försöker få mig att tycka som dem. Överallt hör jag om hur Sverige är främlingsfientligt, jag hör om hur Sverige är ett välkomnande land och har högre invandring än många andra länder. Det hör till min vardag att försöka filtrera all fakta och försöka komma fram till vilka som är problemet för vårt samhälle, rasisterna eller invandrarna. Det är en dagsyssla för mig att försöka bilda en egen åsikt om situationen. Sen ställer jag mig själv frågan, vilken situation? Är det en speciell situation att en viss folkgrupp anser sig själva vara kränkta?
Den 27 mars 2013 skrev Jasenko Selimovic en krönika i DN, ett svar till Jonas Hassen Khemiri. Han skrev om hur alla möjliga folkgrupper känner sig förtryckta och kränkta på ett eller annat sätt. Han fick mig att förstå att det alltid funnits grupper som känt sig kränkta och att det troligtvis alltid kommer finnas. Det kommer alltid finnas den där mannen som inte gillar kvinnor, det kommer alltid finnas den där tjejen som inte klarar av somalier och det kommer alltid finnas muslimen som känner sig kränkt för att svenskar inte vill ha böneutrop.
Borde inte vi människor vara tillräckligt kloka för att förstå att nio miljoner människor inte delar samma åsikt? Det kommer alltid finnas de som anser att vi inte ska ta emot fler invandrare. Det kommer finnas de som säger nej till böneutrop. Det kommer finnas de som dömer människor för deras bakgrund och deras religion, men så länge dessa människor inte tillhör majoriteten kan jag inte påstå att Sverige är ett rasistiskt land. Jag kan heller inte påstå att man är rasist för att man vill minska invandring och för att man anser att mångkultur i skolan ställer till problem.
Jag tror inte heller på att vägen till ett mindre främlingsfientligt Sverige är genom att tysta ner andras åsikter. Enligt mig är vägen till ett samhälle utan främlingsfientlighet att kämpa för tolerans istället för att kämpa emot åsikter. Alla är olika och alla tycker olika, det behöver inte innebära att man är rasist.