De som bemödar sig till  ett tjatigt  pladder  och  sladder,
repetetioner  och  försvarsindikerad  skriftställning  i nån
slags bikt med att utge densamma i bokform  till allmänn
kännedom, identifieras  oftast  med  dess  digra  volymer,
vilka omfattas av mellan 500-och 5000  sidor däri  texten
slirar och cerebrationen går på högvarv, men aldrig tycks
komma någonvart,för det verkar som att man kan skönja
en rädsla för att slå huvudet på spiken,komma till pudelns
kärna,ge gasen i botten och säga det de skulle vilja säga i
sådana där bekännelseskrifter,nämligen : " avslöja all den
skit de bär och burit inom sig i hela sitt syndigt lortiga liv"
den  galante  kamikazeförfattaren  däremot  skriver  med
giftpenna och blodstänk i vetskap om sitt bidrag till männi-
skornas sanna natur utan förskönande omskrivningar, och
till detta krävs endast 70 till 90 sidor dvs den genomsnitts-
liga  ålder  en  människa  tillryggalagt  och med den skiten
hon samlat på sig.En viss Edgar Allen Poe lär sagt :  "Ifall
jag  skulle  pränta ner mitt innersta skulle papperet ta eld "
Man kan också likna alla dessa självbiografiska luntor som
försvarsskrifter inför en domstol där förläggaren är domaren
lektören åklagaren och så läsarna som består av nämdemän.
 -