Den svåraste skådespelarrollen är  nog den att  spela sig själv
i det att finna  sig  själv  i  det  myller  av känsloströmmarnas
väderlekar vilka  genom själens, medvetandet, omedvetandet
och det undermedvetnas  energier gör sig gällande genom en
självbevarelsedrift påkallad i sin överlevnadsinstikt av självför-
verkligande. Men för att kunna spela sig själv måste man upp-
finna sig själv och inte gå i andras fotspår,och i den egoistiskt
grandiost  narcissistiska  hybrisen av att söka  självförverkliga
sig själv i en annan, är kärlekens sanna väsen, i  att vilja vara
någon annan i brist eller missnöje på sig själv.I övrigt kan det
vara befriande  att vara vemsomhelst  i  det man kan anpassa
sig i det sociala nätverket som en fullödig  psykopat som lurar
vemsomhelst