Blodet droppar
som snödroppar
På mitt kistlock
faller det dock utan chock

Jag får sparken
från livet molnen marken
Allt där jag går
kommer bli utan mina spår

Jag går en sista gång ut i skogen
känner den ljuvliga doften
Jag ristar in mitt namn i eken
gör den till ett minne av dödsleken

Jag är på väg att ge upp
känner problemet med min blodgrupp
Tröttheten i kroppen kryper
stryper mig sakta när blodet tryter