Framför mig viskar viktiga sanningar sina lögnaktiga sagor.
Tydas kan de endast då de dött och ligger krossade under mina fötter efter verklighetens framfart.
Jag spar de oigenkännbara fragmenten
tills nuet dånat fram över ytterligare intet ont anandes visoner
och skärvorna kanske kan sätta ihop till någonting som
inte längre spelar någon roll.