Det blev musöron även i år fastän vintern varit lång, kall och isig.
Det blev till Kristi flygarhelgen, som det brukar.
Naturen är som en klocka, den kan jag lita på, men ändå såg jag en sorgmantel som första fjäril och inte citronen, som jag brukar göra.. vitsipporna sträcker sina stjälkar högt, sträckt för att visa alla sina vackra kronblad.
Blåsipporna och tom tussilago gör likadant, jag har aldrig sett så höga tussilago!
Två citronfjärilar har en rendezvous i sin luftakrobatiska dans, som jag tittar beundrande på. Mjuka rörelser, varma vingspel i harmoni med varandra som fullbordar deras möte av kärlek.. njae, nu blev jag romantisk, det är naturens gång, vare sig mer eller mindre.
Men inte desto mindre, magiskt vackert att se på.