det som en gång var samtidigt och nära
ter sig än mer avlägset och fjärran, nu
som satt du på ett tåg, föraktande
de städer du passerat, förminskande
med en tom blick genom fönstret

klick.

klick.

de surrar som humlor omkring dig
men du har inga medresenärer
du har möjligheten att se något sant nu
något som varar, med
din porösa kropp, genom alla
dina människor