Det går en vind över vindens ängar.
Tänk den som blott haft litet mera pengar.
Min väns studielån betalat då jag hade,
om blott han det om mig bade.
Även en båt jag mig då kunnat införskaffa, köpa.
Dock utan att först i plurret sökt mig döpa.
Semester även jag och lilla vännen kunnat ta,
rest till Österrike och ett spa.
Samt haft en slant över att spara på ålderns höst ifall,
livet gått mig väl och jag stått pall.
Nu står jag blott så övergiven,
Utan att ens vara till förfogande bliven.
Kanske är det en ensam själs arma lott,
ta sig för pannan över drömmen om att byta kojan mot ett slott?