Ska jag ställa mig på 4 ben bara för att du säger det?
Lukta på varenda dammtuss för att det finns hundra blickar som vill det?

Det fanns en tid när allting var grönt
när allting var som det borde vara
när sökandet av levebröd inte ens var lönt
för ett barn på 5 år kan allt vara skratt och en sandlådsskara
En sandlådsskara av barn som alla vill ha den röda spaden
Där Matilda Matildadotter alltid fick äta sand för hon förlorade alltid alla vaden

Nu var vi inte längre fem
utan tio och sprang hem
med gråten i halsen för jag hade lappade kläder
De skrattade och sa: "hur ska du klara dig i regniga väder?"
När pappa sa att du inte fick vara ute längre än till tolv
Så tog du en nyckel och gjorde en repa på ditt sovrumsgolv

Då var vi femton och du klagade på att du inte börjat blöda
och du grät, du grät tills ögonen var röda
för killen du var kär i var kär i någon annan
och för en dag handlade allt om dig, även om du hade TÖNT skrivet i pannan
Du sa: "Jag fick mitt skåp stoppat med fula ord idag"
Du hade blågula märken, ärr efter 100 000 slag

Då var vi inte längre femton utan 18 år
och vi sa att nu ska vi fan inte gråta mer, inte en enda till tår
Det var hårt...Det var svårt att vara feminist i en mansdominerad värld
Även om vi inte hade hår under armarna så hade vi inte längre ess i rockärmarna...utan svärd
Men rasterna tog tillslut slut
Och vi gjorde arbetsansökandebut

Nu var vi inte längre 18 utan vuxna kallades det
Och vi var inte längre radikala, för det var utdött och ingen tände på det
Men även om vi lämnat minnen bakom oss
så har vi varken kapitulerat eller slitit oss loss
för bakom känslogaller finns det som gjorde oss till dom vi är
omän vår resa aldrig var helt rak och linjär
Så känns en ny situation ändock så väldigt familjär

Jag har fortfarande lappade kläder
men jag äter inte längre sand
har tagit ut de fula orden ur skåpet, och suttit de i brand
För när du säger åt mig att ställa mig på 4 ben, tänker jag efter en stund
och svarar: "Vem tror du att jag är
nån jävla hund?"