Du har svårt att lyssna så jag vänder mig i din säng
lakanen har snurrat ihop sig och fastnat i fukten på min rygg du säger

älskling kom tillbaka.

Jag har fått ärr i ansiktet och jag tänker på den gången

han och jag

satt med såriga kroppar intill varandra,
oroade oss men inte längre kunde plåstra om.
Han lät mig röra hans rygg han grät och bad mig säga
att mina händer inte rört

någon annan.

Jag ljuger så dåligt men du ljuger sämre för jag vet att det inte finns någon pluspol i din mage.

Det är lika långt till stjärnorna nu
som det var i Holland, 1945.