hon har ett vidöppet sinne
hon ser allt
uppfattar alla nyanser av natur
både som bild och ljud
som doft som vindsmek
som harsyresmak

hon
ser skönheten överallt

hon
ser människor och deras behov
hon öser kärlek över världen
målar den i solguld
och
hennes händer brinner
hennes inre flammar

hon både skrattar och gråter
av lycka
men också av sorg

hon är en sådan människa världen borde vara full av
så kunde vi dela på all jordisk lycka
och gråta tillsammans
när så det
behövs

hon vågar vara naken
där andra räddhågat
och ilsket
sveper kejsarkläderna
tätare
kring
sig