Du är spänning och knuten näve runt cigaretten, snabba bloss. Alltid lika forcerat avspänd med blicken fäst på någon punkt under gatuplattorna. Jag ser dig skaka men säger inget.

Du låter mig vara här och det blå i ditt hår bleknar som linjen mellan hav och strand med grönt skum på vågorna

Jag är här, jag stannar.

Jag iakttar dig när du koncentrerat bränner upp dig själv och fimpar mot marken. Sedan går vi.