Tegelpannor o rullgrus.
Empati för ett ensamt gult hus.
En boende med hjärtat i magen o mod brinnande i askkoppen.
Tragedi sprider sig som löpeld medans barn glider runt bland drömmar. Samtidigt som tonåringen ligger nyknullad med sitt livskärlek i famnen.

Kroppar som suktar efter lust o sötma. Begraver minnen i sånt där, och dränker kärlek i alkohol.
Ta mig härifrån, vi måste springa, vi måste springa härifrån.
För regnet springer från oss.
Jag ligger bara här. Bland rosor.

Kan vi överleva denna förälskelse?
Människan o synder går hand i hand, ändå har inte evolutionen räddat oss från rädsla o skam.
Vi går med knutna nävar mot varandra. Leende