Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En kort snabbskriven krönika om kärlek.


Nöj dig eller få AIDS.

Jag tror inte på kärlek. Eller, jag tror på kärlek. Jag har själv varit kär. Jag tror inte på lycklig kärlek. Jag tror inte på perfekta par som älskar varandra över allt annat i världen. Jag tror inte på det lyckliga slutet. Jag tror inte på kärlek som är lika stark från båda håll i ett förhållande.

Hela mitt liv har jag sett olyckliga kärlekspar. Jag vaknade oräkneligt många gånger av att mina föräldrar bråkade. Jag såg min mamma örfila pappa och jag såg lika tydligt hur han knuffade henne. Jag älskar mina föräldrar över allt annat på denna jord, tro inget annat. Jag har förlåtit dem för allt som gick fel den tiden. Jag vet mycket väl att man gör misstag ibland och att känslor kan "fucka" upp en i huvudet som vi ungdomar så fint säger. Jag blev också fuckad i huvudet när jag var kär. Jag blev lite av ett psykfall som stalkade killen på facebook. Hade koll på allt. Varenda gång jag var full fick han långa sms av mig där jag skrev hur mycket jag gillade honom och hur dum i huvudet han var som inte ville ha mig. Jag ringde honom och frågade ut honom om alla tjejer jag hört har pratat med honom. Det var inte klokt. Hade jag varit han hade jag troligtvis bett någon skjuta skallen av mig.

En av mina absolut bästa killkompisar blev fucked up han också. Vi pratar inte längre. Jag förde vidare det där fucked up. Jag trodde att jag var kär i honom så som han var kär i mig, men efter den där första killen kunde jag inte tänka klart. Jag var för rädd för att inleda något seriöst. Jag förstörde honom. Den snällaste mest omtänksamma kille jag någonsin träffat. Jag krossade honom. Bam. Utan att bry mig.

Idag undrar jag verkligen hur han mår. Jag saknar honom. Jag saknar att kunna prata om sjuka saker med honom och jag tycker det är så jävla synd att det var just honom jag skulle förstöra för. Men jag kunde inte göra något annat. Jag var så jävla förvirrad. Jag visste varken ut eller in, för jag var så jävla fucked up efter den första killen.

Det är ju så det funkar. En blir sårad och sårar en annan. Man vill ha den som vill ha någon annan. Och är det inte så, utan att man faktiskt har den man vill ha, ja då är den människan otrogen. Eller också är man själv otrogen för att man är svinpackad och inte vet vad man gör.

Jag tror inte på kärlek. Jag tror på känslor för fel människor, jag tror på kapacitet till att göra alldeles för många misstag. Skulle det nu finnas kärlek där ute så är den förjävla svår att hitta. Just därför tänker jag leva ett singelliv med ragg på krogen, vilket troligtvis slutar i klamydia och AIDS. Så ja, det kanske är bättre att nöja sig med den där killen som är dödskär i mig men som jag inte känner något extra för. Kan ju sluta i AIDS annars, och det vore ju synd.




Övriga genrer (Essä/Recension) av dramatisk
Läst 270 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2013-06-13 20:16



Bookmark and Share


  Tess74
Jag VET att kärleken finns :) Och HIV eller klamydia kan man skydda sig emot- det stavas Kondom ;)
2013-06-13
  > Nästa text
< Föregående

dramatisk