Saknar ord
för å beskriva eller förklara,
Dagar går,
känner
apatiskt, tom och dränerad.

Känslan av att veta
varje dag är en ny dag
”nya” kamper, ”nya” tag.
Vetskapen att jag gjort
mitt allra yttersta idag
och i morgon
måste jag ge ännu mer
Kämpa å slåss
hårdare,
trots att jag ingen styrka har.

Som att bli slagen
med en sten i huvudet
varje morgon jag kliver upp..
För varje dag försvinner en bit av mig
kvar lämnas
blödande sår
å tomma hål
av den jag en gång va

Faller i ett endlöst hål
där det i slutändan
inte finns någonting alls..

Det har fått mig på knä,
å fallet har aldrig varit tyngre.

Jag ger upp
faller
som ett litet barn

Gråter hejdlöst av besvikelse
skriker rakt ut av ilska
Stirrar av förtvivlan
rädsla och hjälplöshet

Ty jag är trött,
….så trött…