- Jaha, herr Olof! Så du vill ha vårdnaden?
- Ja, inte på dom andra. Utan på henne! sa Olof och pekade på sin mellersta dotter Sonya.
- Mmm, jag förstår det! Skulle du kunna ge en bra motivering till varför du vill ha vårdnaden? Sa kvinnan bakom det höga bordet.
Olof harklade sig, drog lite i slipsen, mötte nervöst de andras blickar.
- Jag känner att jag har kommit henne närmare än vad jag har gjort med mina andra döttrar, Anja och Lisette.
- Jaha, varför tror du att det har blivit så?
Olof kände hur svetten rann, dom får inte veta hemligheten bakom allt det här!
- Inte vet jag! Jag älskar henne, det är bara så. Vi har kommit nära varandra.
Kvinnan lutade sig bakåt, tog av sig glasögonen och granskade noggrant Olof upp och ner som nervöst lossade på slipsen lite grann.
- Vi tar en paus! Kom det ur domaren som reste sig upp och gick in bakom en dörr.
Olof pustade ut, han tittade på Sonya som satt längst bak med sina systrar. Han log! Sonya tittade kallt på honom, men log ändå ett falskt leende. Olof gick ut från rättsalen, in på toaletten och granskade sitt ansikte noggrant i spegeln. Ringarna runt ögonen började synas allt tydligare. \"Fan också!\" Mumlade han.
Han tar upp smink från sin ficka, lägger lite brunkräm runt ögonen, ringarna syndes inte lika mycket längre.

---

- Jaha, hur ska vi lösa det här då? Mamman gråter ju skiten av sig bara för att herrn vill ha ungen! Sa domaren och tittade på Eric, en man som gav henne råd om hur alla rättegångar skulle avslutas.
- Mona, Mona.. Sa han, tog ut cigarren från mungipan och tittade på henne. - Det är en man! Han ska ha vårdnaden för i helvete, hur många gånger ska jag hålla på och säga det?
- Men... Började hon.
Eric tittar på henne, stoppar in cigarren i munnen igen och drar ett långt bloss.
Mona öppnar dörren till rättsalen, kliver in med bestämda steg.

---

- Kan Olof komma in till rättsal # 32 tack.
\"Fan!\" Mumlar Olof, öppnar toalettdörren och springer in till rättsalen.
Mona tittar på honom.
- Härmed beslutar jag att Olof... hon drar en lång suck och avslutar meningen; - Får vårdnaden!
- Yes! Viskar Olof.
- NEEJ!! Skriker döttrarnas mamma. Hon lägger sig ner på golvet och skriker.
- Varför Gud? Varför skulle detta just drabba mig? Varför? Skriker hon.
Olof ler och tittar på Sonya. En tår trillar ner på hennes kind. Hon kramar om Lisette och Anja.

---
Väl hemma..

- Ta av dig kläderna! Sa han och skrattade retfullt.
Minut för minut tog Sonya sakta av sig tröjan.
- Raska på da, ungjävel! Mumlade han.
- Men pappa! Jag vill ju inte.. Skrek Sonya och började gråta.
- Vafan säger du för något? Din lilla hora! Sug av mig nu, SUG AV MIG NU SA JAG! skrek Olof och drog Sonya i håret. Hon gråter.
Han öppnade hennes mun och stoppade in den.
- Få se vad du har lärt dig! Skitunge...
Hon gråter. Han njuter.
- Jag vill inte göra det nån mer! Gråter Sonya.
Olof stirrar på henne!
- Förbannade skitunge! Mumlar Olof och ilskan stiger.
Sonya vet att detta kommer bli hennes sista dag, sen kommer hon inte finnas mer.

---

\"Slå mig da!\" Tänker Sonya, tittar på sin pappa och tårarna ramlar ner på kinderna.
- Slå sönder mig da! Skriker hon och är arg.
- Jävla horunge! Tror du att du är något eller? Olof sliter av sig glasögonen, slänger av sina kläder. Lyfter upp Sonya, lägger henne på sängen.
- Nej, nej, nej, nej! HJÄLP MIG! Skriker Sonya och gråter.
- Ssssch, mumlar Olof, lägger pekfingret på hennes läppar. Han för in den i hennes underliv. Hon skriker!
\"Jävla gubbstrutt!\" Tänker Sonya och gråter.
- Det ... gör så oont.... gråter hon..