Vi var på kurs igen i vår förening.
Denna gång i en grundskolas lokaler.
Jag kom, som då och då händer, ifrån de andra och det som då händer är att jag i sådant fall skall med slumpens hjälp söka upp en klass.

Öppna dörren till klassrummet samt gå in och sätta mig längst bak för att störa så litet som möjligt.
Vi var på en fyra dagars kurs och där hände då de mest märkliga ting.

Slutet.
Hela restaurangen bröt sig loss ur resten av byggnaden.
Den visade sig vara ett luftskepp.
Vi hade ingenting anat.

Då vi protesterade mot behandlingen hånskrattade våra värdar åt oss och så frågade kvinnan vår kurslednare om vi funnit maten under veckan god?
Vad kunde han väl svara?
Den hade varit utsökt.

Det borde den ha varit svarade hon och berättade hånleende vad rätt efter rätt var dags mål hade varit.
Det fick var och en av oss att fyllas av kväljningar. Vi ville vända in och ut på oss själva och kräkas.

Vad hade då maten bestått i tro?
Jo, av människor.
Den hade inte bara tillagats av mästerkockar.
Själva köttet var människokött.

Inälvsmaten var människors inälvor.
Det var en sådan fruktansvärd upplevelse att det väl skulle ta åratal för oss att hämta oss från upplevelsen.

Hon sade att vi alltid hänvisats till det mittersta bordet.
Aldrig till något av fönsterborden.
Det var för att försäkra sig om att det bara var vi som serverades människa. Oavsett det var till frukost lunch eller middag.

Av en slump lyckades vi på kursen efter vår beskärda del av ännu några äventyr ta oss ur vår belägenhet och under årens lopp efter hand söka upp och tillvarata det splittrade gänget brottsliga.

De sattes i en riktig fästning för att inte kunna rymma.
Efter arton år hade vi fått dit de som överlevt tillvaron fram till dess.
Under elva av dessa år hade vi sökt och jagat dessa människor, vilka på olika fiffiga sätt sökt gömma sig från hämndens timma.

Först två år efter det att den sista av dem fångats in var vi beredda att berätta vår sanning för dem.
Under de två år de tillbringat på ön där fästningen var belägen och serverats usel fängelsemat vilken serverats direkt in i cellerna hade en del av dem blivit så sjuka att de var näst intill döende.

Då hämtades de i kedjor till den största salen.
De sattes sida vid sida runt ett stort bord där de serverades den ena läckra gratängen efter den andra.

Då de såg att vi andra föreföll att äta exakt samma sorts mat, då åt även de.
Där satte vi, åt, drack, pratade och skrattade.
Efter måltiden frågade vår ledare den tillfångatagna kvinnan om måltiden smakat dem.

Hon svarade för dem alla att de förstått detta var den sista måltiden och att den därför inte smakat dem så gott som den vid ett annat tillfälle kunnat göra, men ändå smakat dem efter omständigheterna alldeles förträffligt.

Vår ledare berättade då att maten tillagats av en hemlig organisation som de anlitat och att de själva stod utanför hanteringen och inte kunnat inverka på följderna av det uppdrag de givit organisationen.

Uppdraget hette hämnd och de hade själva fått bestämma över hur uppdraget skulle utföras.
Maten vi vid bordet intill avnjutit hade varit alltigenom vegetarisk.
Medan den de själva kastat sig över bestått av deras egna familjemedlemmar.
Infångade och tillredda, serverade samt uppätna,