Kopparormen tar
sig klumpigt ringlande fram
i skuggan mot en
svalkande damm skrämmer en
solskensrodnande madam

ser ingen skillnad
på orm och ödla bibeln
har satt sina spår
täcker lustgården med löv
reser sig hastigt och går

ser ormen slingra
sig in i ett snår känner
hur pulsen bultar
och slår daggen sipprar fram
rinner mellan hennes lår