Hjulspår,
våta grå.
Du har passerat
allt det jag trasslar
in mig i.
Vilar ut i rusmedel.
Vardagen är svårare,
med sina dimensioner.

Du överlever
för att du rundar av
verkligheten.
Jag gräver hål i den.
Fick kartan med
för stort bråddjup,
en kompass för
varje sinne.
Riktningar, taktarter
under revbenet,
tvingar isär mig.

Och jag blöder
allt det,
jag aldrig slutför.

Ge mig en diagnos
att rätta mig efter,
eller bara stödja mig på.
Ge mig en titel
att trösta mig med,
när jag påbörjar
nya krig på
hemmaplan.