I förnuftet,
en fraktur blir snart
pudrade luftrör. Utmattad, tillplattad.
Kroniskt hög. Bländad av ruset, nertjackad.
"Följ min röst"

tystnar halvvägs.

Du medicinerar, omfamnar
sammetsådror. Min kärlek, en svunnen gen,
redan älskad i trasor.
Du och dina
Bipolära försök.
Tar mig i din näve, för mig
bakom.
Smaka på mig, helhjärtat.

Gör mig hel och ren igen.
-

Så kom tidvattnet i otid,
dränker min nutid, och gårdagen
präglad av din kropp, vår strid.

Och det tycks förgäves,
att blöda i sömnen.

Så,
Exponera mig. Blodig, nerslagen,
ge dem en avrättning mitt på dagen.
Jag vill ge upp, lyssna på mig,

Jag har redan älskat någon annan.

Väntar tålmodigt.
Med ryggen i gatan, du är hårdhänt i hjärtat
förvillad i kakel.
Jag är redan hänförd, bortförd av

saltvattensbäckar.

Aldrig var hennes gråzon lika
svindlande som din.
Men hon kysser mig som om
hon visste bättre. Låter mitt duggregn
torka in.