Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Glasögon

Jag satt i ett träd en gång
Tittade på min del av världen
Sjöng på en liten sång
Verkligheten var långt borta
Långt innan livet kom igång

Jag var liten och tanig då
Runda glasögon och energi som få
Jag visste inget annat
Trodde det för evigt skulle vara så

Trädet finns ej kvar
Energin bedrar
Mina glasögon är för små
Har linser till mina ögon blå

Jag vet bättre nu
Precis som du
Livet fortsätter
Utan vinjetter




Fri vers av Bitförbit
Läst 404 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2013-07-24 17:03



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vacker beskrivning! =)
2013-07-27

    ej medlem längre
Orden trollar fram längesedan glömda minnen, så ljuvliga att de nästan gör ont om en liten flicka vars barndomsvärld också glittrade i ljuset av magi. Innan verkligheten kom. Härlig text.
2013-07-27

  Mattias Alveteg (Lavtege)
Hm. En dikt som helt klart får mig att reflektera. Känns för mig som det som står är både sant och inte sant. Samtidigt. Tack för de tankar du väckt
2013-07-25

  Schackpoeten VIP
Det var fantastiskt de sista raderna var mycket bra ! Grattis
2013-07-25

  Mike
Underbart skrivet om livet, att växa upp och att försöka hitta sin plats i världen. Mycket bra!
2013-07-24

    Vinterkungen
<3
2013-07-24
  > Nästa text
< Föregående

Bitförbit