Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vid skogskanten


ankorna ska snällt flyga bort,

över de vida ängarna medan ...

samtidigt simmar braxen,

en väldig påhittig fisk ...

högt upp var löven,

de inbjuder till samtal,
som väldiga frågor.

träden hade föga frukt,

"vinden som ryckt hän den."

inför frågorna log du sakkunnigt. -

"det gagnar spörsmålet."

en gång kände jag till en skog som denna, ah

"vart leder en rännil, kan man inte veta ..."

"vad för strå kan detta vara ..."

ah, i tankens immanenta sfär.




Fri vers av am_mii
Läst 150 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-07-30 15:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

am_mii