En undran över allt som en gång var, en undran över allt som en gång fanns.
En längtan bort slåss med en önskan att få stanna kvar, ta ett steg tillbaka. Dit där minnena inte gör ont. Där saknaden inte sliter, där sorgen var en framtid och där tårar ännu inte trängt fram.



Tröstens värme känns kall mot frusen hud, en välbekant skräck knackar dånande på.
Ett tyst nej ekar i tomrum där ingen lyssnar. Vandrar sakta från sal till sal.
Minnen värker och oron dansar, lämnar ett avtryck.



En vägvisare står ännu dold. I skuggor göms nya sorger, en kråkas stilla sång, ett viskande varsel.
En undran om när, fångas av vinden. En undran om vem som stillar all sorg. Bakom ett vackert leende göms en trasig ensamhet, i en blick göms en evig längtan. I ett hjärta göms ett sönderslaget hopp.