Jag bär på tid som min största sten

den ska jag hugga en staty ur

som ska föreställa mitt liv inför dina ögon.



Sen ska jag krama om den så hårt

gjuta vulkaniskt glas i min famn

tills den får eget liv och dör i samma ögonblick



kvar blir ett minne

en sönderslagen bild

av vem jag egentligen är



Men likväl ett minne

av dig.