man sitter på ruinerna av muren

och dinglar med benen

innanför den mur som förblivit

förändras nu scenen

hon sitter nöjd på coffee by george

dricker kaffe ur koppen

och vet så lite om vad som skett

tycker livet är toppen

inget tungt arv att bära

andra läxor att lära

endast larz kan stå till svars

för vad som finns i hans bagage

hierarkisk harakiri

maktstrukturernas kollaps

synd och ädla intentioner

är en ohållbar synaps

toppen sluttade mot avgrund

ondskan ändrade kulör

samma egoism och avund

härbärgerad innanför

så pekar man åt höger och vänster

och kanske mot mitten

men vänder ändå ryggen åt dem

som ej ens har ett vitten

jag klandrar henne inte

låt tjejen få sippa sin java

så lyckligt omedveten om det

som har makt att förslava

hierarkisk harakiri

ingen fenix ur dess grus

bara samma gamla surdeg

fast i annorlunda hus

om man vågar genomskåda

vågar möta sanningen

om sig själv och vad man bär på

finns det hopp för framtiden

så talar man om socialismen

med mänskligt ansikte

så länge människan står i centrum

finns ingen i sikte

vi söker efter fabrikationsfel

i samhällssystemet

och inser inte att det är VI

som är själva problemet

LARZ GUSTAFSSON    10-11/8 2013