Ditt högra öga drar mig in
i dukens rödgula varma färghav
I ögonblicket som jag förlorar mig i din blick,
förlorar duken sin fysiska form och fasta yta
Den upplöses och glödande likt eldens lågor fladdrar du,
och färgerna, och duken,
mot mig
Som för att säga - Kom vi har något att berätta
Kom och vila i oss en stund

Jag ser tårar av färg rinna från det fält
som kanske är ditt hår,
kanske är en dyrbar turban från ett varmare land
De rinner som en smekning över allt som är
och mina ögon vattnas

Din blick är stadig och röjer känslodjup och vemod
Det förflutnas märken och evig visdom
Du ser åt sidan
som i en tankes tystnad
För uppmärksamheten mot det sken som tydliggör dina konturer
Det sträcker sig fram mot mig med obevekliga händer
vill dra mig in i det upplysta rum som är din ständiga skugga
Jag lutar min panna mot din gyllene
redo att möta framtiden